kerstinochagnes

.....inte för jag tror att det är någon som har saknat mig, men ändå. Anledningen till bloggtorkan är att datorn har pajat, den vill inte vara med mig längre. Tråkigt när jag hade allt i den, som tur är hann jag framkalla 500 bilder två dar innan den kraschade, men dom ligger ju ändå kvar i datorn. Så blir det när man inte kopierar dom direkt till skiva eller usb. Min älskade kusin, som just nu är i Norge och jobbar alldeles för länge kanske kan fixa den, mitt hopp står till det nu. Under tiden får det bli mammas dator, får se om jag lyckas få in några bilder sen, julpyntningen börjar ju nu och det kommer förhoppningsvis att hända en del del grejer fram till jul.

Jag har många planer framöver, får se om några kommer att förverkligas. På fredag ska jag och mamma jobba på en spelmansstämma i Björklinge. I helgen ska Kerstin sova över hos min moster, Mange på fest och jag och Agnes ska på födelsedagskalas. Nästa lördag är det dop för Vincent och syföreningsauktion, har aldrig missat en sådan och kommer nog inte att göra det i år heller, så det får bli ett snabbt dop för min del. Helgen när det är första advent ska jag på julskyltning på lördagen och på söndagen åker jag och Mange på kryssning tillsammans med Linda Bengtzing och Larz Kristerz. Den 12:e december ska vi till Furuvik på julmarknad och jag skulle även vilja hinna med Ullared, Tomteland och Dansbandskampen också. Får se hur det går.

Vad har hänt då? Jo, inte mycket. Har varit till arbetsförmedlingen och skrivit in mig där ,så förhoppningsvis får jag pengar till midsommar. Ska även planera att kunna flytta innan maj om jag inte hittat något jobb. ALDRIG I LIVET!!!!!! Då går jag hellre hemma och äter nudlar. Ska in på möte i morgon och se vad som händer, skulle tydligen få en handledare som skulle hjälpa mig. Agnes ska till BVC i morgon och få spruta så Mange har tagit ledigt och ska vara med henne och Kerstin.

I lördags var jag, syrran och Klara och bowlade och åt tacobuffé på Fyrishov med barncancerfonden, mycket gott och trevligt, men jobbigt att se dessa sjuka barn. Jag blir bara mer och mer orolig för mina egna barn.

Blev mycket text nu, men man vet aldrig när man kommer till en dator nästa gång så det är bäst att passa på.